ninjabiffen

Dra mig någonstans, och då helst i snoppen. Jag och min kamrat brukar ofta fråga oss själva hur i helvete man kan göra så bra musik som vi råkar sitta och ruva på. Och tyvärr måste jag meddela att det har vi inget bra svar på än så länge, men vi brukar ändå få ut våra känslor om hur mycket vi tycker om musiken på det ena eller det andra sättet. Ofta genom Att skrika en väldig massa, göra konstiga, hastiga rörelser och eller ljud. Så här kan det ofta låta:

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAH

JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖR, MITT OLLLLLLLLOOOOOOONNNNNN SPRÄÄÄÄÄÄÄNGS

AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHH

*en eller i vissa rare cases två människor dansar en väldigt bisarr dans dom har uppfinnit själva*

FY FAN. vilka jävla LJUD!!!!!!!!!

AHHHHHHHH, DENNIS TA MIG NÅGONSTANS, JAG DÖÖÖÖÖÖÖÖR



Det slutar alltid med att någon råkar se oss och vi måste sluta, antingen det eller att musiken dör ut.







Malin är vacker